Min mamma sa alltid när vi fick besök - kanske bara grannen som stack in huvudet och skulle fråga när posten kommer – att ingen fick gå tomhänt från vårt hus. En bulle, en kopp kaffe eller åtminstone ett äpple i handen. Det var mammas give aways. Hon blev riktigt känd på sina give aways. I hela byn pratade man om hennes kanelbullar. Snart visste alla hur de smakade och hur de skulle se ut. Det blev liksom min mammas – och därmed hela familjens – varumärke.